Jesaja 14 | Bible Kralická nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Jesaja 14 | Bible Kralická
1 Nebo slituje se Hospodin nad Jákobem, a vyvolí zase Izraele, a dá jim odpočinutí v zemi jejich; a připojí se k nim cizozemec, a přídržeti se budou domu Jákobova. 2 Nebo pojmou ty národy, a přivedou je k místu svému, i uvedou je v dědictví dům Izraelský v zemi Hospodinově, za služebníky a za děvky; a jímati budou ty, kteříž je zjímali, a panovati budou nad násilníky svými. 3 I staneť se v ten den, v němž tobě odpočinutí dá Hospodin od těžkosti tvé a strachu tvého, a od poroby těžké, v kterouž jsi byl podroben, 4 Že uživeš přísloví tohoto o králi Babylonském, a řekneš: Aj, jak přestal násilník! Přestalo dychtění po zlatě. 5 Potřískal Hospodin hůl bezbožných, prut panujících, 6 Mrskajícího lidi v prchlivosti mrskáním ustavičným, panujícího v hněvě nad národy, kteříž ssužováni bývali bez lítosti. 7 Odpočívá, jest v pokoji všecka země, zvučně prozpěvují. 8 I jedloví veselí se nad tebou, i cedroví Libánské, řkouce: Jakž jsi klesl, nepovstal, kdo by nás podtínal. 9 I peklo zespod zbouřilo se pro tebe, k vyjití vstříc přicházejícímu tobě vzbudilo pro tě mrtvé, všecka knížata země; kázalo vyvstati z stolic jejich i všechněm králům národů. 10 Všickni tito odpovídajíce, mluví tobě: Což ty také jsi zemdlen jako i my, a nám podobný učiněn? 11 Svrženať jest do pekla pýcha tvá, i zvuk hudebných nástrojů tvých; moli tobě podestláno, a červi tě přikrývají. 12 Jakž to, že jsi spadl s nebe, ó lucifeře v jitře vycházející? Poražen jsi až na zem, ještos zemdlíval národy. 13 Však jsi ty říkával v srdci svém: Vstoupím do nebe, nad hvězdy Boha silného vyvýším stolici svou, a posadím se na hoře shromáždění k straně půlnoční. 14 Vstoupím nad výsosti oblaku, budu rovný Nejvyššímu. 15 A ty pak stržen jsi až do pekla, pryč na stranu do jámy. 16 Ti, kdož tě uzří, za tebou se ohlédati, a tebe spatřovati budou, říkajíce: To-liž jest ten muž, kterýž nepokojil zemi, a pohyboval královstvími, 17 Obracel jako v pustinu okršlek země, a města jeho bořil, vězňů svých nepropouštěl domů? 18 Všickni králové národů, což jich koli bylo, pochováni slavně doma jeden každý z nich; 19 Ty pak zavržen jsi od hrobu svého jako ratolest ohyzdná, a roucho zbitých, ukrutně zraněných, kteříž se dostávají do jámy mezi kamení, a jako mrcha pošlapaná. 20 Nebudeš k oněmno v pohřbu přiúčastněn, nebo jsi poplénil zemi svou, lid svůj jsi pomordoval; nebudeť připomínáno na věky símě zlostníků. 21 Připravte se k zmordování synů jeho pro nepravosti otců jejich, aby nepovstali, a dědičně neujali země, a nenaplnili svrchku okršlku zemského městy. 22 Nebo povstanu proti nim, praví Hospodin zástupů, a zahladím jméno Babylona i ostatky syna i vnuka, praví Hospodin. 23 A obrátím jej v dědictví bukačů, a v jezera vod, a vymetu jej pometlem zahynutí, praví Hospodin zástupů. 24 Přisáhl Hospodin zástupů, řka: Jistě že jakž jsem myslil, tak bude, a jakž jsem uložil, stane se, 25 Že potru Assyrského v zemi své, a na horách svých pošlapám jej, a odejde z nich jho jeho, břímě také jeho s ramene jejich sňato bude. 26 Toť jest ta rada, kteráž zavřína jest o vší té zemi, a to jest ta ruka vztažená proti všechněm těm národům. 27 Poněvadž pak Hospodin zástupů usoudil, kdo to tedy zruší? A ruku jeho vztaženou kdo odvrátí? 28 Léta kteréhož umřel král Achas, stalo se proroctví toto: 29 Neraduj se všecka ty země Filistinská, že zlámán jest prut toho, kterýž tě mrskal; nebo z plemene hadího vyjde bazališkus, jehož plod bude drak ohnivý létající. 30 I budou se pásti prvorození chudých, a nuzní bezpečně odpočívati budou; kořen pak tvůj umořím hladem, a ostatky tvé zmorduje. 31 Kvěl, ó bráno, křič město, již jsi rozplynula se všecka ty země Filistinská; nebo od půlnoci oheň přijde aniž bude, kdo by stranil z obcí jeho. 32 Co pak odpovědí poslové národů? To, že Hospodin upevnil Sion, v němž útočiště mají chudí z lidu jeho.

Public Domain

nuBibeln
1 Men HERREN ska förbarma sig över Jakob, välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land. Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt. 2 Folken ska föra dem tillbaka hem, och israeliterna ska få dem till sin egendom i HERRENS land, som tjänare och tjänarinnor. De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar, och de ska regera över sina förtryckare.

Sång över den babyloniske kungens fall

3 Då låter HERREN dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4 och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon: Vilket slut har inte förtryckaren fått! Det är slut med hans rasande framfart.* 5 HERREN har krossat de gudlösas stav, härskarnas spira, 6 den som i raseri gav folken slag efter slag och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp. 7 Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla. Man brister ut i jubel. 8 Till och med cypresserna gläds över ditt fall, liksom Libanons cedrar: ”Nu ligger du där, och ingen kommer och fäller oss mer.” 9 Dödsriket där nere kommer i rörelse för att möta dig när du kommer. De döda väcks ur sin dvala*, jordens härskare och alla folkens kungar reser sig från sina troner. 10 Alla hälsar de dig och säger: ”Så du har också blivit svag som vi och är nu lik oss.” 11 Ditt majestät har störtats ner till dödsriket, tillsammans med ditt harpospel. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar. 12 Hur har du inte fallit från himlen, du morgonstjärna, du gryningens son! Du har slagits till marken, du som slog ner folken. 13 Du sa för dig själv: ”Jag ska stiga upp till himlen och resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg långt uppe i norr. 14 Jag ska stiga högre än molnen och bli lik den Högste.” 15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrundens djup. 16 De som ser dig stirrar på dig och betraktar dig: ”Är det här mannen som fick jorden att skaka och kungadömena att darra, 17 han som förvandlade världen till en öken och lade dess städer i ruiner och som aldrig släppte sina fångar?” 18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar, var och en i sitt vilorum, 19 men du ligger bortkastad utan grav, som en avbruten gren, täckt av de döda som stupat för svärd. De läggs i gravrum av sten, men du ligger som ett kadaver som man trampar på.* 20 Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra, för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk. De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om. 21 Gör i ordning en slaktplats för dess söner för deras fäders synd. De ska inte resa sig och erövra landet, inte breda ut sina städer över världen. 22 ”Jag ska själv resa mig mot honom,” säger härskarornas HERRE, ”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande, dess avkomma och ätt, säger HERREN. 23 Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar. Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas HERRE. 24 Härskarornas HERRE har svurit och sagt: ”Det ska sannerligen ske som jag har planerat, det ska bli som jag har bestämt. 25 Assyrierna i mitt land ska krossas, på mina berg ska jag trampa ner dem. Oket ska då lyftas av dem och bördan från deras axlar.” 26 Detta är mitt beslut för hela jorden, och detta är den hand som sträcker sig över alla folk. 27 För härskarornas HERRE har beslutat det, och vem kan göra det om intet? Han har räckt ut sin hand, och vem kan hindra honom?

Profetia över filistéerna

28 Denna profetia kom samma år som kung Achas dog: 29 Gläd dig inte, Filisteen, över att staven som slog dig är sönderbruten. För från ormens rot ska det komma en giftorm, dess frukt ska bli en flygande orm. 30 De fattigaste bland fattiga ska finna bete och de arma vila i trygghet. Men er ska jag utplåna med hungersnöd och slå ihjäl varje överlevande. 31 Gråt, du port! Klaga, du stad! Du, hela Filisteen, ska smälta bort. För en rök kommer norrifrån, och ingen sackar efter i fiendernas led.* 32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud? ”HERREN har grundat Sion, och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”