Jesaja 53 | Bible, překlad 21. století nuBibeln

Jesaja 53 | Bible, překlad 21. století
1 Kdo uvěřil naší zprávě? Komu se zjevila Hospodinova paže? 2 Vyrostl před ním jako proutek, jako kořínek ze země vyprahlé. Nebyl nápadný ani honosný, abychom na něj hleděli, nebylo na něm vidět nic, proč bychom po něm toužili. 3 Opovržený a opuštěný lidmi, muž utrpení a znalý bolestí, jako ten, před kterým tvář si zakrývají, opovržený – proč bychom si ho všímali? 4 Bolesti, jež nesl, však byly naše, naše utrpení vzal na sebe! My jsme se ale domnívali, že je od Boha trestán, bit a pokořen. 5 On však byl proboden naším proviněním, našimi vinami trýzněn byl; pro naše blaho snášel potrestání – byli jsme uzdraveni jeho ranami! 6 My všichni jsme jako ovce zabloudili, každý se na svou cestu obrátil, Hospodin ale uvalil na něj provinění nás všech. 7 Byl zmučen, a přestože trpěl, ústa neotevřel. Na smrt byl veden jako beránek, jak ovce před střihači oněměl, ústa neotevřel. 8 Vzali jej, aby byl zadržen a souzen; kdo z jeho současníků na to pomyslel? Byl totiž vyťat ze země živých, proviněním mého lidu raněn byl. 9 Ač měl být pohřben se zločinci, octl se v hrobě* s boháčem; nikdy se totiž nedopustil křivdy a v ústech neměl žádnou lest. 10 Hospodinovou vůlí však bylo trýznit jej, ranit jej trápením: Za vinu když sám sebe obětuje, uvidí potomstvo, bude dlouho živ a Hospodinova vůle skrze něj se zdárně naplní. 11 Po svém utrpení však světlo* uvidí a bude nasycen. Můj spravedlivý služebník mnohé ospravedlní; jejich viny vezme na sebe. 12 A proto mu dávám podíl s mnohými, aby se s nesčíslnými dělil o kořist, protože sám sebe vydal smrti a počítal se mezi viníky. On to byl, kdo nesl hřích mnohých a za viníky se postavil.

© 2009, 2015, 2017, 2020 Biblion, z.s. Version 2020.2.28

nuBibeln
1 Men vem trodde på vårt budskap, och för vem har HERREN uppenbarat sin arm*? 2 Som en späd planta växte han upp inför honom, som en rot ur torr mark. Han hade ingen ståtlig gestalt som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. 3 Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man som visste vad lidande var, en som man döljer sitt ansikte för. Han var föraktad, och vi betraktade honom som värdelös. 4 Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida. 5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade. 6 Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. HERREN lät honom drabbas av all vår skuld. 7 Han blev torterad och förödmjukad men öppnade ändå inte sin mun. Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas, eller som tackan som står tyst när man klipper henne, han öppnade inte sin mun. 8 Han blev fängslad, dömd och bortförd. Vem i hans släkte tänkte på det? För han togs bort från de levandes land, blev straffad för mitt folks brott. 9 Sin grav fick han bland de gudlösa, och med en rik man i sin död, han som aldrig hade gjort något orätt och aldrig hade ljugit. 10 Men det var HERRENS vilja att låta lidandet drabba honom, och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,* ska han få se ättlingar* och ett långt liv. HERRENS vilja ska förverkligas genom honom. 11 När hans elände är över, ska han se ljuset* och bli tillfreds med insikten. Min rättfärdige tjänare gör många rättfärdiga och bär deras skulder. 12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora, och han ska dela byte med de mäktiga, för han var beredd att dö. Han räknades som en syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.