1Hospodin se totiž slituje nad Jákobem, znovu vyvolí Izrael a dá jim spočinout v jejich vlastní zemi. Přidají se k nim i cizinci a připojí se k domu Jákobovu.2Národy se jich ujmou a přivedou je zpět domů a dům Izraele si je v Hospodinově zemi podrobí jako otrokyně a otroky; vezmou do zajetí ty, kdo je zajali, a budou vládnout nad svými tyrany.3V den, kdy ti Hospodin dá odpočinout od tvé bolesti, od tvého trápení a těžké poroby, ve které jsi musel otročit,4si zazpíváš tento posměšek o babylonském králi: Jaký konec potkal tyrana! Jeho hrůzovláda* skončila!5Hospodin rozlámal hůl ničemů, žezlo vladařů,6jež zuřivě bilo národy neustálými ranami, jež vztekle vládlo nad lidmi nelítostným soužením!7Země užívá klid a mír, veselý jásot všude zní.8Cypřiše se z tebe radují i libanonské cedry zpívají: „Co jsi padl, nepovstal žádný, kdo by do nás ťal!“9V pekle kvůli tobě zavládlo vzrušení, aby tě přivítalo, jakmile dorazíš. Už kvůli tobě své mrtvé burcuje, všechny někdejší zemské vladaře; už nutí vstát z jejich trůnů všechny krále národů.10Ti všichni hlasem jediným tě takto osloví: „Tak už i ty jsi pozbyl sil – jsi na tom stejně jako my!11Tvá pýcha klesla do pekla jako tvá pěkná muzika; tvou postelí je hniloba a červi jsou tvá přikrývka!“12Jak jen jsi to spadl z nebe, ty Zářný,* synu Jitřenky! Poražen jsi byl až na zem – ty, jenž jsi srážel národy!13Říkával sis přece v srdci: „Vyšplhám se až k nebi, nad Boží hvězdy svůj trůn vyvýším, na Hoře setkávání se usadím, na svazích severních;14vyšplhám se až do oblačných výšin, budu se rovnat s Nejvyšším.“15Teď však až do pekla svržen jsi, do jámy nejhlubší!16Ti, kdo tě uvidí, neuvěří svým očím, budou tě zkoumat pohledy: „To je ten muž, který děsil zemi, ten, který třásl říšemi?17Ten, kdo pustošil celý svět, kdo jeho města podvracel a vězně domů nepouštěl?“18Králové národů slavně pohřbeni, každý ve své hrobce leží si.19Ty jsi však bez hrobu jen tak pohozen jako zavržená ratolest,* tak jako roucho zabitých, mečem zohavených, jako pošlapaná zdechlina mezi kamení v jámě hozená.20Nebudeš mít pohřeb jako ostatní, neboť jsi svou zemi pustošil a vraždil jsi svůj vlastní lid. Ať navěky není památky po tom zlém plemeni!21Připravte jatka pro jeho syny, ať jsou poraženi za otcovské viny, ať už nevstanou, aby ovládali zemi, ať už po světě svá města nešíří!22Povstanu totiž proti nim, praví Hospodin zástupů. Vymýtím jméno Babylonu i jeho pozůstatek, jeho potomka i nástupce, praví Hospodin.23Obrátím jej v hnízdiště sýčků a v bahnitou mokřinu; metlou zkázy jej vymetu! praví Hospodin zástupů.
Ortel nad Asýrií
24Hospodin zástupů přísahá: Co jsem zamýšlel, se stane, co jsem rozhodl, to bude:25Ve své zemi rozdrtím Asyřana, na svých horách ho rozdupám. Můj lid bude zbaven jeho jha, jeho břemeno spadne z jejich ramena!26Toto je rozhodnutí o celé zemi, ruka vztažená na všechny národy.27Hospodin zástupů rozhodl – kdo mu zabrání? Jeho ruka je vztažená – kdo ji odvrátí?
Ortel nad Filištíny
28V roce, kdy zemřel král Achaz,* zazněl tento ortel:29Neradujte se, vy všichni Filištíni, že je zlomena hůl toho, kdo vás bil. Z hadího plemene vzejde bazilišek, jeho plodem bude jedovatý had.30Nejchudší z chudých pastvu naleznou, ubozí konečně v bezpečí spočinou, tvůj kořen ale hladem umořím a tvé pozůstatky pobiji.31Kvílej, bráno, město, křič! Všichni Filištíni ať se třesou strachy! Od severu se valí vojsko jako dým, nikdo nezaostává za jeho řadami.32Co odpovědět poslům pohanů? To, že Hospodin Sion založil – tam jeho ubohý lid najde záštitu.
nuBibeln
1Men HERREN ska förbarma sig över Jakob, välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land. Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.2Folken ska föra dem tillbaka hem, och israeliterna ska få dem till sin egendom i HERRENS land, som tjänare och tjänarinnor. De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar, och de ska regera över sina förtryckare.
Sång över den babyloniske kungens fall
3Då låter HERREN dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig,4och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon: Vilket slut har inte förtryckaren fått! Det är slut med hans rasande framfart.*5HERREN har krossat de gudlösas stav, härskarnas spira,6den som i raseri gav folken slag efter slag och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.7Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla. Man brister ut i jubel.8Till och med cypresserna gläds över ditt fall, liksom Libanons cedrar: ”Nu ligger du där, och ingen kommer och fäller oss mer.”9Dödsriket där nere kommer i rörelse för att möta dig när du kommer. De döda väcks ur sin dvala*, jordens härskare och alla folkens kungar reser sig från sina troner.10Alla hälsar de dig och säger: ”Så du har också blivit svag som vi och är nu lik oss.”11Ditt majestät har störtats ner till dödsriket, tillsammans med ditt harpospel. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar.12Hur har du inte fallit från himlen, du morgonstjärna, du gryningens son! Du har slagits till marken, du som slog ner folken.13Du sa för dig själv: ”Jag ska stiga upp till himlen och resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg långt uppe i norr.14Jag ska stiga högre än molnen och bli lik den Högste.”15Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrundens djup.16De som ser dig stirrar på dig och betraktar dig: ”Är det här mannen som fick jorden att skaka och kungadömena att darra,17han som förvandlade världen till en öken och lade dess städer i ruiner och som aldrig släppte sina fångar?”18Folkens kungar ligger med ära i sina gravar, var och en i sitt vilorum,19men du ligger bortkastad utan grav, som en avbruten gren, täckt av de döda som stupat för svärd. De läggs i gravrum av sten, men du ligger som ett kadaver som man trampar på.*20Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra, för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk. De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.21Gör i ordning en slaktplats för dess söner för deras fäders synd. De ska inte resa sig och erövra landet, inte breda ut sina städer över världen.22”Jag ska själv resa mig mot honom,” säger härskarornas HERRE, ”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande, dess avkomma och ätt, säger HERREN.23Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar. Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas HERRE.24Härskarornas HERRE har svurit och sagt: ”Det ska sannerligen ske som jag har planerat, det ska bli som jag har bestämt.25Assyrierna i mitt land ska krossas, på mina berg ska jag trampa ner dem. Oket ska då lyftas av dem och bördan från deras axlar.”26Detta är mitt beslut för hela jorden, och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.27För härskarornas HERRE har beslutat det, och vem kan göra det om intet? Han har räckt ut sin hand, och vem kan hindra honom?
Profetia över filistéerna
28Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:29Gläd dig inte, Filisteen, över att staven som slog dig är sönderbruten. För från ormens rot ska det komma en giftorm, dess frukt ska bli en flygande orm.30De fattigaste bland fattiga ska finna bete och de arma vila i trygghet. Men er ska jag utplåna med hungersnöd och slå ihjäl varje överlevande.31Gråt, du port! Klaga, du stad! Du, hela Filisteen, ska smälta bort. För en rök kommer norrifrån, och ingen sackar efter i fiendernas led.*32Vad ska man svara det främmande folkets sändebud? ”HERREN har grundat Sion, och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.