1Herren har förmörkat Jerusalem med sin vrede. Israels vackraste stad ligger i ruiner. Han skonade inte ens sitt tempel på sin vredes dag.2Utan förbarmande har Herren förstört varje hus i Israel. I sin ilska har han brutit ner varje fästning och varje mur. Han har slagit kungariket med alla dess furstar till marken och förnedrat dem.3Israels styrka har lämnat henne, nu är hon i stället drabbad av Guds vrede. Han drar tillbaka sitt beskydd när fienden anfaller. Gud går fram över hela Israels land som en förtärande eld.4Han spänner sin båge mot sitt eget folk som om det gällde en fiende. Hans styrka används mot dem för att döda deras unga män. Hans ilska är över dem som en eld.5Ja, Herren har blivit en fiende, och han förgör Israel. Han har brutit ner dess fästningar och palats. Sorg och tårar är vad han ger Jerusalem.6Han har ödelagt sitt eget tempel, det är som en övergiven trädgård. Folket kan inte längre fira sina heliga högtider eller sabbater. Han avsätter både kungar och präster i sin vrede.7Herren har förkastat sitt eget altare, för han avskyr sitt folks falska "gudstjänst". Han har överlämnat palatsen till fiender, och de firar i templet och gläds på samma sätt som Israel gjorde under sina heliga högtidsdagar!8Herren hade bestämt sig för att ödelägga Jerusalem. Han hade gjort upp en fast plan för dess förstörelse. Därför föll murar och torn för honom.9Jerusalems portar är obrukbara. Alla dess lås och bommar har han brutit sönder och krossat. Stadens kungar och furstar har blivit slavar i avlägsna länder och saknar lag och profetiska syner som kan ge dem vägledning.10Jerusalems äldste sitter tysta på marken klädda i säcktyg. De strör jord över sina huvuden i sorg och förtvivlan. Jerusalems unga flickor hänger med huvudet.11Jag har gråtit tills jag inte längre har några tårar. Mitt innersta är upprört när jag ser vad som har hänt mitt folk. Små barn och spädbarn tynar bort och dör på gatorna.12"Mamma, mamma, vi vill ha mat", ropar de och faller sedan ihop i mödrarnas armar, och deras liv rinner ut som hos soldater som sårats i strid.13Har det någonsin i hela världen funnits en sådan sorg? Jerusalem, vad kan jag jämföra din förtvivlan med? Hur kan jag trösta dig? Dina sår är djupa som havet. Vem kan bota dig?14Dina "profeter" har talat som dårar och varit falska alltigenom. De har inte ens försökt att hjälpa dig ur slaveriet genom att peka på dina synder. De har ljugit och sagt att allt varit bra.15Alla som går förbi skakar på huvudet och säger hånfullt: "Skulle detta vara den stad som kallats den skönaste i världen och hela jordens glädje?"16Alla dina fiender uppslukar dig. De gnisslar tänder och säger: "Äntligen har vi lyckats förstöra dig! Vi har väntat länge på den här stunden, och nu är den här! Med våra egna ögon har vi sett ditt fall."17Men det är Herren som har gjort det. Han har gjort precis det som han varnade för. Han har uppfyllt löftet som han gav för länge sedan. Han har ödelagt Jerusalem utan förbarmande och gett dess fiender anledning att segra över henne och berömma sig av sin styrka.18Man ropar till Herren. O Jerusalems murar, låt dina tårar forsa fram som en flod. Gråt dag och natt!19Gå upp mitt i natten och ropa till din Gud! Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom! Be om hjälp för dina barns skull, för de dör av hunger på gatorna!20Herre, tänk på vad du gör! Det är ditt eget folk du gör allt detta mot! Ska du tvinga en mor att äta sitt eget barn? Ska präster och profeter behöva dö i Herrens tempel?21Se hur de ligger på gatorna, gamla och unga, pojkar och flickor, dödade av fiendernas svärd! Du har dödat dem, Herre, i din vrede. Du har dödat dem utan barmhärtighet.22Det är du som medvetet har planerat denna förstörelse. På din vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Alla mina barn ligger på gatorna dödade av fienden.