Hjälp

Nya Levande Bibeln

Allt i sin tid

1 Allt har sin rätta tid:
2 En tid att födas, En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda
3 En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp
4 En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa
5 En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas
6 En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort
7 En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala
8 En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.
9 Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?
10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.
11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.
12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.
14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.
15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.
16 Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.
17 Jag sa för mig själv: "En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont."
18 Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.
19 Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.
20 Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.
21 Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?
22 Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.
© 2018 ERF Medien