Hjälp

Nya Levande Bibeln

Om synd, tro och förlåtelse

1 En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra.
2 Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig.
3 Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.
4 Ja, även om hon handlar fel mot dig sju1 gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.”
5 En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.”
6 ”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”

Tjänaren som gör sin plikt

7 Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’
8 Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’
9 Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om.
10 Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”

Jesus botar tio spetälska

11 På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien.
12 Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort
13 och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!”
14 Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”2 Och medan de var på väg dit blev de friska!
15 En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.
16 Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien3.
17 Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio?
18 Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?”
19 Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Guds nya värld

20 En dag frågade fariseerna4 Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.
21 Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.5
22 Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen6, i Guds nya värld, men ni ska inte få det.
23 Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit.
24 För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten.
25 Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro.
26 När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.
27 Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop.
28 Likadant var det på Lots tid.7 Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop.
30 Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka.
31 Den dagen får den som är uppe på taket8 och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem.
32 Kom ihåg vad som hände med Lots fru!
33 Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det.
34 Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.
35-36 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.9
37 Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”
1 17:4 Sju var fullkomlighetens tal. Sju gånger om dagen var detsamma som oändligt många gånger.
2 17:14 Jämför Tredje Moseboken 14.
3 17:16 Befolkningen i Samarien var judar som hade uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna.
4 17:20 På grekiska: ”när Guds rike skulle komma” och ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt…”
5 17:21 Eller: ”mitt ibland er”.
6 17:22 Annan tolkning: då ni längtar tillbaka till de dagar jag var hos er.
7 17:28 Jämför Första Moseboken 19:15-29.
8 17:31 Hustaken i de här trakterna är platta och används som en extra boyta. Trappan finns ofta på utsidan av husen.
9 17:35 En del handskrifter har med en extra vers: Två män ska arbeta tillsammans på åkern; den ene tas med, den andre lämnas kvar.
© 2017 ERF Medien