Hjälp

Nya Levande Bibeln

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

1 Lite senare gick Jesus till Jerusalem för att delta i en av de judiska högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, finns ett bad som på arameiska1 kallas Betesda, och den har fem pelargångar.
3 Många förlamade människor och blinda och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]2
5 En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i 38 år.
6 När Jesus såg honom och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”
7 ”Herre, det är omöjligt”, sa mannen. ”Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”
8 Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din sovmatta och gå!”
9 Och genast blev mannen frisk, och han rullade ihop sin sovmatta och gick iväg. Men detta hände på vilodagen3,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. De sa till mannen som hade blivit botad: ”Du får inte arbeta på vilodagen. Det är förbjudet för dig att bära din sovmatta!”
11 Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min sovmatta och gå.”
12 Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle bära din sovmatta?”
13 Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds son

16 Från och med nu började de judiska ledarna förfölja Jesus, eftersom han hade arbetat på vilodagen4 genom att bota en sjuk man.
17 Men Jesus sa till dem: ”Min Far i himlen är ständigt i arbete och därför arbetar jag också.”
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara ogiltigförklarade Guds befallning om att vila på den sjunde dagen, utan dessutom talade om Gud som sin Far. Genom detta hade han ju jämställt sig själv med Gud.
19 Men Jesus sa till dem: ”Jag försäkrar er, att Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Far göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen.
20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.
21 Sonen ska ge evigt liv åt vem han vill, på samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv.
22 Fadern har överlåtit all rätt att döma åt Sonen,
23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Sonen, ärar ni inte heller Fadern, som har sänt honom.
24 Jag försäkrar er, att den som hör mitt budskap och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas för sina synder, utan har redan gått från döden till evigt liv.
25 Ja, jag försäkrar er, att det kommer en dag, ja den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Han har gett mig rätt att döma alla människor, eftersom jag är Människosonen5.
28 Bli inte förvånade. Det kommer en dag då alla som ligger i sina gravar ska höra min röst
29 och uppstå från de döda – de som har gjort det goda ska få evigt liv och de som har gjort det onda ska bli dömda.
30 Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer inte förrän jag har lyssnat till min Far i himlen. Min dom är absolut rättvis, eftersom jag inte dömer efter min egen vilja utan efter hans vilja som har sänt mig.”

Jesus bevisar vem han är

31 Jesus fortsatte: ”Om jag säger vem jag är, utan att någon bekräftar det jag säger, så bevisar det ingenting.
32 Men det finns en annan som kan intyga vem jag är, och det är Johannes döparen, och jag kan försäkra att det han säger om mig är sant.
33 Ni skickade ju själva folk till honom för att höra när han berättade sanningen om mig.
34 Jag har inget behov av att höra vad någon människa säger om mig, men jag berättar detta för att ni ska tro på mig och bli räddade.
35 Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och ni kunde glädjas åt hans ljus.
36 Ja, Johannes berättade vem jag är. Men det finns ett ännu starkare bevis för vem jag är, och det är min undervisning och mina under. De ingår i det uppdrag som min Far i himlen gav mig att slutföra, och de bevisar att han har sänt mig.
37 Ja, min Far själv har också berättat vem jag är, men ni har inte hört hans röst eller sett hans ansikte
38 eller tagit emot hans budskap, för ni tror inte på mig som han har sänt.
39 Ni forskar i Skriften6, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Men trots att det är just i Skriften som Gud berättar vem jag är,
40 så vägrar ni att komma till mig för att få evigt liv.
41-42 Jag strävar inte efter att bli ärad av er, för jag vet att ni inte älskar Gud.
43 Jag har blivit sänd hit av min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon har sänt sig själv, då tar ni emot honom.
44 Det enda ni är intresserade av är att bli ärade av varandra. Ni struntar i om ni blir godkända av honom som ensam är Gud. Undra på att ni inte kan tro!
45 Ändå är det inte jag som en dag ska anklaga er inför min Far i himlen. Nej, det ska Mose göra! Ni tror att ni ska bli räddade genom att följa Moses lag7,
46 men om ni verkligen trodde på det Mose har skrivit, så skulle ni också tro på mig, för det är mig han har skrivit om.
47 Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni inte heller på det jag säger.”
1 5:2 Eller: hebreiska (dvs hebreernas/judarnas språk). Men vardagsspråket för Israels folk var arameiskan.
2 5:3 En del handskrifter saknar orden inom parentes.
3 5:9 I grundtexten: sabbaten. Judarnas vilodag är den sjunde dagen i deras vecka, alltså lördagen. Den dagen utför judarna inget onödigt arbete. Vilodagen instiftades av Gud redan i Första Moseboken 2:3.
4 5:16 I grundtexten: sabbaten. Judarnas vilodag är den sjunde dagen i deras vecka, alltså lördagen. Den dagen utför judarna inget onödigt arbete. Vilodagen instiftades av Gud redan i Första Moseboken 2:3.
5 5:27 ”Människoson” är ett hebreiskt sätt att säga ”av människa”. Det var en titel på Messias, den utlovade kungen, hämtad från Daniel 7:13-14.
6 5:39 ”Skriften” för judarna är Bibelns första del, den som kallas Gamla testamentet.
7 5:45 Moses lag, eller den judiska lagen, finns nedtecknad i Första till Femte Moseboken.
© 2017 ERF Medien