Hjälp

Nya Levande Bibeln

Pilatus dömer Jesus till döden

1 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en mörkröd1 mantel.
3 Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung”, och de slog honom i ansiktet.
4 Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.”
5 Och så kom Jesus ut med törnekronan och den mörkröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”
6 Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!”Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och spika fast honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.”
7 Men de judiska ledarna svarade: ”Enligt vår lag2 måste han dö, för han har kallat sig Guds Son.”
8 När Pilatus hörde detta blev han mycket rädd.
9 Han förde in Jesus i residenset igen och frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.
10 ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig spikas fast på ett kors?”
11 Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls, om du inte hade fått den av Gud. Därför har de som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldiga till en större synd.”
12 Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus, men folket ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.”
13 Och när Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarsätet på den plats som kallas Stengården (på arameiska3 ”Gabbata”).
14 Klockan var nu runt tolv4 på dagen, och det var fredag, förberedelsedagen innan påskhögtiden. Och Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung.”
15 Men folket skrek: ”Bort med honom. Spika fast honom på ett kors!”Då frågade Pilatus: ”Ska jag verkligen avrätta er kung på ett kors?”Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till sina soldater, för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors. Soldaterna tog honom alltså med sig,

Jesus spikas fast på ett kors

17 och Jesus var själv tvungen att bära sitt kors till den plats som kallas Skallen (på arameiska ”Golgota”).
18 Där spikade de fast honom och två andra män på varsitt kors, Jesus hängde i mitten och de två andra på var sin sida om honom.
19 Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset, och där stod det: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung”.
20 Texten var skriven på både arameiska, latin och grekiska, och eftersom platsen där Jesus avrättades låg nära staden, var det många som läste den.
21 Översteprästerna gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till ’Han har sagt: Jag är judarnas kung.’ ”
22 Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Inget ska ändras.”
23 När soldaterna hade spikat fast Jesus på korset, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till långskjortan, visade det sig att den var vävd i ett enda stycke utan söm.
24 Därför sa de: ”Det är dumt att skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Och genom detta blev det som Gud förutsagt i Skriften5 verklighet: ”De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädedräkt.” Ja, det var exakt vad soldaterna gjorde.
25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mamma, hans moster, Klopas fru Maria och Maria från Magdala.
26 Och när Jesus såg sin mamma stå där bredvid den efterföljare som han älskade,6 sa han till henne: ”Mamma, låt honom vara din son.”
27 Sedan sa han till sin efterföljare: ”Låt henne vara din mamma!” Och från den dagen lät efterföljaren henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

28 Jesus visste nu att hans uppdrag var slutfört, och för att det som Gud förutsagt i Skriften7 skulle bli verklighet, sa han: ”Jag är törstig.”
29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk8 och förde den till hans mun.
30 Och när Jesus hade smakat på vinet, sa han: ”Det är slutfört.” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.
31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag, som var vilodagen9, och dessutom en speciell sådan eftersom det var påsk. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de fastspikade männen, så att kropparna kunde tas ner.
32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade spikats upp på kors samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna nöjde sig istället med att sticka upp ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan intyga detta,10 eftersom han såg det med egna ögon. Han vet att det han säger är sant, och han har berättat det för att ni ska tro.
36 Detta hände för att det som Gud förutsagt i Skriften skulle bli verklighet: ”Inte ett enda ben i hans kropp ska krossas.”11.
37 På ett annat ställe har Gud också sagt: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”12.

Jesus begravs

38 Josef från Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig efterföljare till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta ner Jesus kropp. Pilatus lät honom få det, och Josef gick då och tog ner kroppen.
39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten, var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring 30 kilo.
40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne, tillsammans med den välluktande blandningen, så som man brukade göra vid judiska begravningar.
41 Platsen där Jesus spikades fast på ett kors låg nära en trädgård, där det fanns en ny grav som aldrig hade använts.
42 Och eftersom vilodagen13 snart skulle börja, och graven låg nära, la man Jesus i den.
1 19:2 På grekiska: purpurröd. Färgen var en symbol för kunglig makt.
2 19:7 De syftar på Moses lag, eller den judiska lagen, som finns nedtecknad i Första till Femte Moseboken.
3 19:13 Eller: hebreiska (dvs hebreernas/judarnas språk). Men vardagsspråket för Israels folk var arameiska. Jämför också v.17 och 20.
4 19:14 ”Påsk” kommer från hebreiskans “pésach” eller “pasách” som betyder “gå förbi” eller “skona”. Judarnas påsk firas till minne av hur Gud räddade dem ut ur slaveriet i Egypten. Jämför Andra Moseboken 12:1-27.
5 19:24 Se Psaltaren 22:19.
6 19:26 Vilken efterföljare Johannes syftade på avslöjas i 21:20-24.
7 19:28 Jämför Psaltaren 22:16 och 69:22.
8 19:28-29 Jämför Psaltaren 22:16 och 69:22.
9 19:31 När benpiporna slogs sönder dog den som spikats fast på korset, eftersom kroppstyngden då tryckte ihop lungorna. Enligt den judiska lagen skulle de döda sedan begravas samma dag.
10 19:35 Johannes talade om sig själv.
11 19:36 Se Andra Moseboken 12:46, Fjärde Moseboken 9:12 och Psaltaren 34:21.
12 19:37 Se Sakarja 12:10.
13 19:42 I grundtexten: eftersom det var judarnas förberedelsedag. Det var dagen före vilodagen, som börjar kl.18.00 på fredagskvällen och slutar kl.18.00 på lördagskvällen. Mellan dessa klockslag utförs inget onödigt arbete.
© 2017 ERF Medien