Hjälp

Nya Levande Bibeln

Bilden om fåren och den gode herden

1 Jesus fortsatte: ”Jag försäkrar er, att den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling.
2 Herden går in genom grinden.
3 Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han vet vad varje får heter, och han ropar på dem och leder dem ut.
4 När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.
5 De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”
6 De som hörde Jesus berätta den här bilden förstod inte vad han menade,
7 och därför förklarade han den för dem. Han sa: ”Jag försäkrar er, att jag är grinden in till fåren.
8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem.
9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska bli ett av mina får och kan gå in och ut och hitta bete.
10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att ge liv, och liv i överflöd.
11 Jag är också den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma. Han överger fåren, eftersom han inte är deras herde och fåren inte är hans. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken.
13 Den anställde har ingen omsorg om fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig
15 på samma sätt som min Far i himlen känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren.
16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en enda fårhjord och en herde.
17 Min Far i himlen älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
18 Ingen kan ta mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har rätt att ge mitt liv när jag vill, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det uppdrag jag har fått av min Far i himlen.”
19 När han sa detta började folket än en gång diskutera med varandra.
20 Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?”
21 Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen bota dem som är blinda?”

De judiska ledarna vägrar att tro på Jesus

22 Nu inföll tempelinvigningsfesten1 i Jerusalem. Det var vinter,
23 och Jesus gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelarhall.
24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, den utlovade kungen, så säg det öppet.”
25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De under min Far har sänt mig att göra bevisar vem jag är.
26 Men ni tror mig inte, eftersom ni inte hör till min fårhjord.
27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig.
29 Min Far i himlen har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan, därför kan ingen ta dem ifrån mig.
30 Jag och min Far är ett.”
31 Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att kasta på honom.
32 Men Jesus sa till dem: ”Ni har sett många under, som min Far i himlen har sagt åt mig att göra. För vilket av dessa under tänker ni stena mig?”
33 De svarade: ”Det är inte för något under vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa, säger att du är Gud.”
34 Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag2 att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar’?
35 Skriften3, som inte kan ändras, kallar de människor som fick ta emot Guds budskap för gudar.
36 Varför kallar ni det då för hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’. Är jag inte den som min Far har sänt till världen med en särskild uppgift?
37 Om jag inte gör de under som min Far vill att jag ska göra, då behöver ni inte tro på mig.
38 Men om jag gör under, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni snart bli övertygade om att min Far är i mig och att jag är i honom.”
39 De försökte då gripa honom igen, men han lyckades komma undan.
40 Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där ett tag.
41 Det var många människor som kom till honom. Och de sa till varandra: ”Johannes gjorde inga under, men allt han sa om Jesus var sant.”
42 Och många började där tro att Jesus var sänd av Gud.
1 10:22 Tempelinvigningsfesten firades till minnet av templets återinvigning 165 f.Kr. Det hade tidigare varit i fiendehänder under en längre tid.
2 10:34-36 Det ord som både på grekiska och svenska är översatt med ”gudar” är det hebreiska ”elohim”. Det kan betyda Gud, men också gudar, gudalik, ängel, ledare, Guds ägodel etc. Bland Israels folk kunde man förr i tiden kalla en kung eller en ledare för ”gud” eller ”Guds son”, eftersom han tjänade Gud. Se Psaltaren 82:6.
3 10:35 ”Skriften” för judarna är Bibelns första del, den som kallas Gamla testamentet.
© 2017 ERF Medien