Apostlagärningarna 1

Nya Levande Bibeln

1 Käre Theofilos! I min första bok[1] berättade jag för dig om allt som Jesus gjorde och lärde2-3 ända fram till den dag då han togs upp till himlen. Efter att han lidit och dött och sedan uppstått från de döda, visade han sig för de män som han utsett till sina speciella sändebud[2] och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under 40 dagar visade han sig för dem och berättade om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och med Guds heliga Andes hjälp gav han dem sina befallningar.4 Vid ett av dessa tillfällen, då han åt med sina sändebud, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem förrän min Far i himlen har sänt det som han har lovat, det som jag redan tidigare har talat med er om.5 Johannes döparen döpte er med vatten, men om några få dagar ska ni bli döpta med Guds heliga Ande.”6 En annan gång när de var samlade frågade sändebuden Jesus: ”Herre, är det nu du ska befria Israel och låta oss bli ett mäktigt land igen?”7 Han svarade då: ”Den tidpunkten bestämmer min Far i himlen, det är inget som ni får veta.8 Men när Guds heliga Ande kommer över er ska ni få kraft, och ni ska berätta för alla om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och ut över hela jorden.”9 Strax efteråt lyftes han upp mot himlen, och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln.10 De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem11 och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Jesus har tagits upp från er och återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka på samma sätt som han for upp!”12 När allt detta hände befann sig Jesus sändebud på Olivberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. Men nu återvände de till staden13 och gick upp till det rum på andra våningen där de brukade träffas. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon, som också kallades seloten[3], och Judas, son till Jakob.14 Alla dessa bad ständigt tillsammans. Flera kvinnor, bland annat Maria, Jesus mamma, brukade också komma dit, liksom Jesus bröder.15 Några dagar senare, när omkring 120 av Jesus efterföljare var samlade, reste sig Petrus upp och sa:16 ”Kära syskon, redan för länge sedan förutsa Guds heliga Ande genom kung David vad som skulle hända med Judas, han som visade vägen för dem som arresterade Jesus. Och nu har det som var förutsagt i Skriften[4] blivit verklighet.17 Som ni vet var Judas en av oss. Han var utsedd att vara Jesus speciella sändebud precis som vi.18 Men han blev en förrädare, och för de pengar han fick köpte han en åker, och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut.19 Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Akeldamak på arameiska[5], det betyder ’Blodsåkern’.20 Och David skriver alltså i Psaltaren: ’Låt hans hem bli öde, ingen ska bo där mer’, och: ’Låt hans uppgift tas över av någon annan.’[6]21-22 Därför måste vi nu välja någon annan som kan ta Judas plats, någon som tillsammans med oss kan berätta om att Herren Jesus har uppstått från de döda. Låt oss välja en person som har varit med oss under hela den tid då vi var tillsammans med Herren, från den gången då han döptes av Johannes döparen, till den dag då han togs upp till himlen.”23 Man föreslog då två män: Josef Barsabbas, som också kallades Justus, och Mattias.24 Sedan bad hela gruppen: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utsett25 till ditt sändebud istället för Judas, som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”26 Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald till sändebud tillsammans med de andra elva.