1.Mose 17

Neue evangelistische Übersetzung

von Karl-Heinz Vanheiden
1 Als Abram 99 Jahre alt war, erschien ihm Jahwe und sagte: „Ich bin El-Schaddai, 'Gott, der Allmächtige', geh deinen Weg vor mir und halte dich ganz an mich!2 Ich schließe meinen Bund mit dir und werde dir unermesslich viele Nachkommen geben.“3 Da warf sich Abram vor Gott nieder, das Gesicht auf dem Boden. Gott sagte weiter zu ihm:4 „Pass auf! Mein Bund sieht so aus: Du wirst zum Vater vieler Völker werden.5 Deshalb sollst du auch nicht mehr Abram[1] heißen, sondern Abraham![2] Denn ich habe dich zum Vater vieler Völker bestimmt.[3] (Röm 4,17)6 Ich werde dich überaus fruchtbar machen, sodass deine Nachkommen zu ganzen Völkern werden. Selbst Könige werden von dir abstammen.7 Ich schließe meinen Bund mit dir und deinen Nachkommen[4] durch alle Generationen hindurch. Es ist ein ewiger Bund, denn ich will dein und deiner Nachkommen Gott sein. (Gal 3,16)8 Ich werde euch das ganze Land Kanaan geben, in dem du jetzt als Fremder lebst. Es wird deinen Nachkommen für immer gehören. Und ich werde ihr Gott sein.“9 Weiter sagte Gott: „Doch du, du sollst meinen Bund halten, du und deine Nachkommen, durch alle Generationen hindurch!10 Eure Verpflichtung mir gegenüber besteht darin, dass ihr jeden Mann und jeden eurer männlichen Nachkommen beschneiden müsst.11 Bei allen müsst ihr die Vorhaut am Geschlechtsteil entfernen. Das ist das Zeichen für den Bund zwischen mir und euch.12 Am achten Tag muss jedes männliche Neugeborene beschnitten werden. Das gilt auch für die Sklaven, die bei euch geboren werden oder die ihr von Fremden kauft, auch dann, wenn sie nicht zu deiner Nachkommenschaft gehören.13 Sie müssen unbedingt beschnitten werden! Ihr sollt das Zeichen meines Bundes am Körper tragen, denn mein Bund gilt für alle Zeit.14 Ein Unbeschnittener, ein Mann, bei dem die Vorhaut nicht entfernt wurde, muss von seinem Stammesverband beseitigt[5] werden. Er hat meinen Bund gebrochen.“15 Dann sagte Gott zu Abraham: „Sarai, deine Frau, sollst du nicht mehr Sarai nennen. Von jetzt an soll sie Sara heißen.[6]16 Ich werde sie segnen und dir einen Sohn von ihr schenken. Ich segne sie so, dass sie die Mutter ganzer Völker wird, selbst Könige werden von ihr stammen.“17 Da warf sich Abraham vor Gott nieder, das Gesicht auf dem Boden, und lachte. Er dachte: „Einem Hundertjährigen soll noch ‹ein Sohn› geboren werden, und eine Neunzigjährige soll noch ‹ein Kind› bekommen?“18 Dann sagte er zu Gott: „Wenn nur Ismaël vor dir leben kann!“19 Aber Gott sagte: „Nein, deine Frau Sara wird dir einen Sohn gebären, den du Isaak, 'Lacher', nennen sollst. Mit ihm und seinen Nachkommen richte ich meinen Bund für alle Zeiten auf.20 Doch auch wegen Ismaël habe ich dich erhört. Ich werde ihn segnen und fruchtbar machen, und er wird sehr viele Nachkommen haben. Zwölf Fürsten wird er zeugen, und ich mache ihn zum Vater eines großen Volkes.21 Aber meinen Bund richte ich mit Isaak auf, den Sara dir im nächsten Jahr um diese Zeit schenken wird.“22 Als Gott das Gespräch mit Abraham beendet hatte, fuhr er wieder zum Himmel hinauf.23 Noch am gleichen Tag beschnitt Abraham seinen Sohn Ismaël und alle Sklaven, die in seinem Haus geboren oder bei Fremden gekauft worden waren, wie Gott es ihm gesagt hatte.24 Auch er selbst ließ sich beschneiden. Damals war er 99 Jahre alt,25 und sein Sohn Ismaël war dreizehn.26 Abraham und Ismaël wurden also am gleichen Tag beschnitten27 zusammen mit allen Männern, die zu Abrahams Haushalt gehörten.

1.Mose 17

nuBibeln

von Biblica
1 När Abram var nittionio år gammal, visade sig HERREN för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige[1]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig!2 Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.”3 Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa:4 ”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk.5 Du ska inte längre heta Abram[2], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk.6 Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig.7 Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud.8 Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”9 Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation.10 Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.[3]11 Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er.12 Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt.13 Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund.14 Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”15 Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara[4]16 och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”17 Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?”18 Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”19 Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.[5] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet.20 Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk.21 Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”22 När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen.23 Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom.24 Abraham var 99 år gammal när han omskars,25 och hans son Ismael var 13 år.26 Båda blev omskurna på samma dag27 tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.