1Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram!2Res dig, du jordens domare! Ge de högmodiga det straff de förtjänar.3HERRE, hur länge, hur länge ska de onda få triumfera?4Deras tal är ett flöde av fräckheter, alla som gör orätt förhäver sig.5De krossar ditt folk, HERRE, de förtrycker din arvedel.6Brutalt dödar de änkor och främlingar, och de mördar faderlösa barn.7”HERREN ser det inte”, säger de, ”Jakobs Gud märker det inte.”8Besinna er, ni vettlösa bland folket! Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?9Skulle han som har planterat örat inte höra? Skulle han som har format ögat inte se?10Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa? Skulle han som undervisar människan inte veta?11HERREN känner människornas tankar och vet att de är tomhet.12Lycklig är den som du, HERRE, fostrar och undervisar utifrån din lag,13för att ge honom ro i onda tider, tills de gudlösas grav har grävts.14För HERREN förkastar inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.15Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen, och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.16Vem vill stå upp för mig mot de onda? Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?17Om inte HERREN hade hjälpt mig, skulle jag snart bo i tystnaden.18När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,” då var din nåd mitt stöd, HERRE.19När ångesten fyller mitt sinne, ger din tröst mig glädje.20Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd, då orätt skipas i lagens namn?21De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden.22HERREN är min borg, min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.23Han låter deras orätt komma över dem själva, han krossar dem för deras ondska, HERREN, vår Gud förgör dem.